Så har jag kommit tillbaka från obygden efter en veckas (drygt) jävligt skön frånvaro. Regn mest hela tiden men vad gör det? Massor med tid med gumman och tid att bara göra.... ingenting.
Att bara vara.
Kräver inte så mycket mer än så. Men nu är vi tillbaka i verkligheten och stressen. Ni vet jag läser en massa bloggar.
Silverfisken har väl de flesta läst.
Östermalmsräven läser nog en del av er, om inte gör det. Listan kan göras ganska lång.
De flesta bloggar som jag läser kan delas upp i två kategorier. Vänner&bekanta samt "människorsomhoppatidendjupadelenavbassängen"
Människor som tagit en chans med sitt liv. Flyttat eller skaffat barn eller startat bolag eller... Något som är stort för dem. Jag älskar att läsa dessa bloggar. Tänker alltid "fan det där skulle jag vilja göra"
Nu är det så dags. Jag flyttar till storstaden. Gumman till en annan stad. Många tusentals har gjort samma sak före oss och det har gått bra. Men för mig är detta ganska jävla jättejobbigt just nu.
Det blev liksom verklighet idag. Sålde bilen, bågen. Hyr ut lägenheten. Packa kläder... Men jag vet faktiskt varför jag sitter med ett glas Jim Beam och Cola just nu och bloggar. Varför jag inte bra känner allt igenom glädje. Det handlar inte om bilen eller bågen eller flytten. Jag vet att jag och L kommer att klara detta jättebra. Vi älskar varandra och vi klarar lätt den här tiden ifrån varandra.
Problemet är att det känns som att jag reser
från något, inte till något. Jag vill så jävla gärna jobba. Jag vill så gärna hitta ett jobb som jag verkligen tycker är kul. Ett jobb där jag kan bli sittande till halv två på natten inför någon form av deadline och slita mitt hår. Men jag vet inte riktigt vad det skulle vara för slags jobb. Jobbet jag börjar på nu har potential helt klart. Det lät helt ok när jag var på intervju, mycket möjligheter om man har den viljan, och det har jag. Men jag vet ju inte i förväg om jag faktisk kommer att tycka att de arbetsuppgifter jag får kommer att vara stimulerande för mig. Av den enkla anledningen att jag ju faktisk inte jobbar med sådana arbetsuppgifter tidigare.
Det enda jag vet just nu är ju att jag
inte vill arbeta på min gamla arbetsplats något mer. Så därav, jag reser från något inte till något. Men vafan. Nu hoppar jag in i finansbranchen (nåja..) nere i Hufvudstaden ett tag så får vi se vart det bär av sedan.
Nu är det verkligen bara att ta ett djupt andetag och hoppa. Det kommer defenitivt att bli ett intresant år den saken är ställt utom att tvivel.
Jag bloggar vidare, hoppas ni läser. Ni får jättegörna lämna kommentarer. Anonymt om ni inte vill ståta med namn. Jag gillar kommentarer.
De hjälper.