Läste ovanstående rubrik på
NSD.
Min första reaktion var faktiskt en djup suck och inne i huvudet började jag fantisera om sätt att plåga livet ur rabiata feminister och FI-anhängare. Men sen läste jag artikeln och delar av den är faktiskt inte så dumma.
Jag har växt upp i vad som ändå måste anses vara ett relativt jämställt hem. Inte jämställt på det äckliga feministsättet där alla måste göra samma saker i sann kommunistisk anda. Nej jämställt i den meningen att mina föräldrar så gott det går faktiskt delade på arbetsbördan. Nu har de alltid varit egna företagare där pappa lagt ned mest tid i firman, väldigt sjukt mycket tid, och mamma skött större delen av hushållet. Men de har jobbat lika mycket ändå.
Vad har detta med artikeln att göra då? Jo, då jag växt upp i ett sånt hem är det först på senare år jag insett att det är ganska vanligt att kvinnan i förhållanden sköter hela hushållet, utöver sitt arbete. Som i exemplet i artikeln med älgjakten, att när mannen kommer hem så får kvinnan ta hand om köttet. Varken pappa eller jag skulle väl komma på tanken att ens prova dumpa köttet på vår respektive att ta reda på och sedan sätta oss i soffan. Man delar lika på arbetet i ens gemensamma liv, man kanske inte gör samma sysslor, men man hjälp åt. Men det sker ofta ute i samhället idag. Kanske inte just med älgkött, men principen.
Så det är kanske inte så dumt, att kvinnor behöver älgjakt?
Lättare att skriva så i en artikel istället för att skriva det som egentligen borde skrivas.
Att norrbottens kvinnor behöver lämna sina lata, inavlade och diseldoftande bybor till män och skaffa sig en vanlig normalbegåvad man som tar sin del av ansvaret.
Även här på jobbet hörde jag senast en tjej i 25år åldern som beklagade sig lite över att hennes kille inte lagade mat. Han lagade
aldrig mat, det gjorde hon. Alltid. Detta var ju iochförsig i inavelns högborg, Piteå, orten där alla pojkbäbisar tappas med huvudet först i marken, men ändå...
Lär honom laga mat, även en pitebo kan lära sig grilla en kyckling.
Eller koka palt.