Sverige ÄR fantastiskt
Blev lite bekymrad då jag läste vad en annan bloggare skrivit idag.
Han och hans sambo är såvitt jag förstår sjukskrivna/arbetslösa och har så varit större delen av sina vuxna liv. De har boende i form av bostadsrätt, telefon, mobiltelefon, dator osv. Inte så att jag tror att de lever ett liv i lyx, men ett åtminstone materiellt sett helt acceptabelt liv.
Men killen i fråga klagar ändå något fruktansvärt på det i hans ögon hemska "systemet". "Systemet" som gör så att de får klara sig på lite pengar, "systemet" som inte hjälper honom in i samhället osv osv....
Varför blir jag ledsen över detta då?
Jo av två skäl egentligen. Först det pengamässiga. En person som aldrig eller väldigt sällan arbetat men ändå kan hålla den levnadstandarden jag nämnde ovan, den personen har ingen rätt att kräva mer pengar från välfärdsystemet. Vad kan man förvänta sig? Skyddsnätet finns där och ska finnas där, men det finns där för att undvika att människor hamnar på gatan. Inte för att försörja och hjälpa folk att konsumera.
Sen den här inställningen, "vad gör samhället för att hjälpa mig ut i arbete igen". I bloggarens mening ingenting. Detta tycker jag är synd också. Jag vet, hur jag vet kan vi ta en annan gång, men jag vet att hjälpen finns att få. Dock måste man be om den och man måste arbeta med sig själv och sina egna problem. För problemen är ens egna och kan bara lösas av en själv. Den hjälpen finns att få, hjälp till självhjälp. Man kan tvingas göra saker som är jobbiga och plågsamma men de måste göras. Då finns det en väg ut.
I slutändan hänger det på en själv. Det är inte så enkelt som att bara rycka upp sig och skaffa ett jobb, jag vet, men i slutändan är det ändå just det man måste göra. Med hjälp kan de flesta hjälpa sig själva till en lösning på sina problem
Men om detta nu inte fungerar, om man faktiskt inte klarar av att ha hålla ett arbete av den ena eller andra anledningen så kan man faktiskt i dagens Sverige ändå leva med en bra levnadsstandard. Tack vare vårt system.
Det tycker jag är fantastiskt.
Han och hans sambo är såvitt jag förstår sjukskrivna/arbetslösa och har så varit större delen av sina vuxna liv. De har boende i form av bostadsrätt, telefon, mobiltelefon, dator osv. Inte så att jag tror att de lever ett liv i lyx, men ett åtminstone materiellt sett helt acceptabelt liv.
Men killen i fråga klagar ändå något fruktansvärt på det i hans ögon hemska "systemet". "Systemet" som gör så att de får klara sig på lite pengar, "systemet" som inte hjälper honom in i samhället osv osv....
Varför blir jag ledsen över detta då?
Jo av två skäl egentligen. Först det pengamässiga. En person som aldrig eller väldigt sällan arbetat men ändå kan hålla den levnadstandarden jag nämnde ovan, den personen har ingen rätt att kräva mer pengar från välfärdsystemet. Vad kan man förvänta sig? Skyddsnätet finns där och ska finnas där, men det finns där för att undvika att människor hamnar på gatan. Inte för att försörja och hjälpa folk att konsumera.
Sen den här inställningen, "vad gör samhället för att hjälpa mig ut i arbete igen". I bloggarens mening ingenting. Detta tycker jag är synd också. Jag vet, hur jag vet kan vi ta en annan gång, men jag vet att hjälpen finns att få. Dock måste man be om den och man måste arbeta med sig själv och sina egna problem. För problemen är ens egna och kan bara lösas av en själv. Den hjälpen finns att få, hjälp till självhjälp. Man kan tvingas göra saker som är jobbiga och plågsamma men de måste göras. Då finns det en väg ut.
I slutändan hänger det på en själv. Det är inte så enkelt som att bara rycka upp sig och skaffa ett jobb, jag vet, men i slutändan är det ändå just det man måste göra. Med hjälp kan de flesta hjälpa sig själva till en lösning på sina problem
Men om detta nu inte fungerar, om man faktiskt inte klarar av att ha hålla ett arbete av den ena eller andra anledningen så kan man faktiskt i dagens Sverige ändå leva med en bra levnadsstandard. Tack vare vårt system.
Det tycker jag är fantastiskt.
posted by Skriet från lappmarken at 7:36 em
2 comments
